Om allt rasar, då får det bara gå så. Låg tolerans, kan bli deprimerad. Men jag vägrar medicin för jag vill va fokuserad.
Känns som jag aldrig får något gjort i min vardag -att komma till skott det tar ett bra tag.
Rastlöst, kreativ, skev jävla självbild. Hett temprament, kan lätt vara eldig.
Impulsiv för ingenting blir stabilt -större krav, varje dag samma slit.
Känns som ett beroende, försöker vara vit. Har en hård diciplin, varje dag samma skit.
Men det e mitt eget fel, för jag e fast i det. Försöker slappna av och bara glida med.
Men som en virvelvind, det e alltid nått nytt på G. Ständigt nervös så jag fila på det.
Så Årstider kommer, årstider går, snart gått ett år och mitt mönster består,
klättrar på väggarna precis som igår,men skillnaden idag är att jag tror jag förstår...
Petter-Krafter
Kommentarer
Trackback
