badguyslie

Ni förstörde en del av mig. En del jag aldrig kommer få tillbaka.
Jag kommer aldrig tro att när en människa räcker ut en hjälpande hand,
så kommer dom hjälpa. Nej, den tilliten förstörde ni.
För ni stängde in mig i ett hus där jag aldrig vart, med åtta främmande människor.
Mitt rum var min trygghet, och det tog ni ifrån mig.
Istället fick jag sitta i ett rum, med fyra kalla väggar, en säng som ungdomar legat i före mig,
dom där fyra väggarna kvävde mig, jag såg dom röra sig närmre mig och paniken i mina lungor gav aldrig ifrån sig ett ljud. Och sängen slukade mig levande gång på gång.
Och vad blev min nya trygghet? Självdestruktiviteten.
Den hade vart en liten trygghet innan, men nu vart den min enda trygghet.
Så om ni trodde att ni hjälpte mig genom att stänga in mig bakom ett genomskilnigt galler,
så hade ni fel. Ni gjorde mig värre. ni fick mig att må sämre.
Varjde dag kämpade jag. Varje dag tvingade jag mig att andas. Att kliva upp ur sängen bara för att göra er nöjda.
Ni skrattade åt mig när jag grät. Ni hotade mig när jag skadade mig. Ni stängde in mig när jag vart kaxig. Ni tog ifrån mig min permission när jag vart 'ful i munnen'.
Jag vill ha tillbaka det ni tog av mig.
Jag saknar den delen än idag.