badguyslie

Vart tog allting vägen?
alla drömmar jag haft, alla minnen, känslor.
Vart tog du vägen?
Jag hade en dröm, och du stöttade mig.
Men utan dig är den drömmen värdelös.
Det var dig jag ville göra stolt, det var det som var grejen,min dröm fick oss att lixom höra samman på ett annat sätt. Vi drömde den tillsammans. Och du försvann bara. sådär. Och nu är drömmen precis lika krossad som jag själv är.
För utan dig är det meningslöst, värdelöst, helt utan glädje.

'Du måste raka dig' Sa jag då. Idag önskar jag att jag hade känt din kindstubb. Jag hade inte klagat,
jag hade bara kramat dig och luktat på min pappa i sin gröna skjorta som jag idag sitter i och det gör ont att det inte luktar du.
För allting är borta. Och när allting är borta finns det ingenting. Ingenting finns kvar.
Och vad gör man när ingenting finns kvar?

'Är du ledsen?' frågade du när vi kom hem till dig.
Jag hade hemlängtan. Men om jag vart hemma hos dig nu så skulle jag inte längtat någonstans.
Du gick alltid en promenad med mig då, när jag hade hemlängtan. Det är nästan så att jag skäms idag för att jag hade hemlängtan, för det var inte rätt. Hos dig var också mitt hem. En del av mig fanns där också.
Och om du levt nu så hade jag längtat hem. Till dig.

Dina fina snälla bruna ögon. Alla gånger jag kollat in i dom och inte förstått vad som hände egentligen.
Inte tänkt på att dina pupiller inte var som dom andras.
Men när allt föll på plats så rasade min värld. Och jag bestämde mig att när jag var 15 skulle jag fråga ut dig om allt. Du skulle få förklara.
Jag fyllde aldrig 15. Jag slutade fylla år när du dog. För vem kan fira sin födelsedag när det är samma dag som sin pappas dödsdag?
Så jag blev 14 år. 14 år och visste precis hur ångest stavades och kändes.
Jag vill fortfarande höra din historia. Förstå vad som hände där bakom dom bruna ögonen.
Men dom bruna ögonen stängdes föralltid. Och jag blev aldrig femton år.