Om du ska tysta mig så får du klippa min tunga.
Även om det är många år sedan nu, även om tiden har läkt det mesta,
även om jag fått min så kallade behandlig så har ni inte dödat personen jag var.
En del av henne finns i mig, brinner större än någonsin och hon vill ut.
Jag vet hur det var att bli tvingad att hålla käften, men ni är inte här och ni
kan inte tvinga mig till något.
Jag vet hur det var att bli inlåst, men jag är inte där nu och era väggar kan inte kväva mig.
Hur man blir nekad till frihet för att man använd "ovårdat" språk.
Hotad med LVU för att man är självdestruktiv, men ingenting för att hjälpa, ingenting för att läka,
bara en massa hot, och aldrig har min arm vart full med så många sår.
"När du känner att du vill skära dig själv - håll ett par nycklar hårt i handen"
Tack för hjälpen.
Tack för allt.
